En berättelse som hände min son och hans kompisar
Jag Matthias och Pascale vid kusten norr om SF ner mot Annika då vi ser sjuuukt fina klipper där stora vågor träffar klipporna och de såg skit fint ut.
Vi klättrar ner för berget för att se vågorna närmare och ta lite bilder oså som vi har gjort mega många gånger innan på andra ställen, inget farligt alls... tänkte vi.
Vi går ner lalalala och tar av oss skorna för att gå nära nog att känna vattnet pytte pytte lite när de plaskar upp, vågorna va lika stora varje gång så vi trodde vi visste gränsen.
Jag och Matthias går närmare men pascale vill inte bli blöt.
Vi känner vattnet och sen bestämmer jag mig för att de va nog men när vi båda vänder ryggen kommer en extreeeeeeemt stor våg och tar tag i mig och Matthias.. vi flyger 2 meter från klipporna ner i vattnet mellan alla klippor och 2 grottor som va längre in där vågorna "tar slut".
Vi är i vattnet och letar efter ställen att komma up på menads vågorna va så stora att de kom över huvudet hela tiden.
Matthias kommer upp på en klippa efter 3 min men inte jag.. de va sjuuuuukt kallt men jag kämpar på menads fötterna domnar bort och händerna.
Jag kämpar 20 min för mitt liv och sen bestämmer mig för att gå mot grottorna för där kanske dom går rakt igenom till stranden (vilket dom inte gjorde för de va ett dött läge där inne)
När jag närmar mig klipporna efter 30 min av kämpande ger kroppen upp och jag accepterade att jag va död nu och kommer drunkna.. då kom Jonas röst upp som om vi cyklade och de ekade i min hjärna "kom igen Mats, du klarar denna backen, nu kör vi! Yeeeeh lets do it".
Pga de gav jag inte upp och bestämde mig för att försöka komma in i grottan. Jag kämpar (menads Jonas skriker i mitt huvud) och kämpade bokstavligt talat för mitt liv och min kropp va helt bortdomnad, jag slår i huvet i taket på grottan pga så stora vågor men tur nog så va jag lugn nog att hantera smällen och fortsätta in.
Jag kommer längst in och där tar de slut med en liten strand jag kan sitta på, börjar spy och säger för mig själv hur mycket jag älskar er i min familj och önskar ni når era drömmar och att vi ses i himlen osv osv.
Efter 5-10 min av spyandet och sen gett upp så hör jag en röst av att en kille kommer in i grottan med 2 vatten skotrar utanför. Jag får hjälp ut och vi kommer up på vattenskoter sakerna och dom räddar mig. Jag va så kall och darrade av kylan i 2 tim.
Mannen som räddade mig grät också i land för de va så farligt.
Med helikopter åker vi till sjukhuset och nu efter 6 tim efter vi flög i vattnet så sitter jag här och är sjukt tacksam för allt i mitt liv.....
Ska tillägga att han kämpade i 45 min i vattnet och hans kompis hängde på en klippa i 30 min innan dom kunde rädda honom <3
Vi klättrar ner för berget för att se vågorna närmare och ta lite bilder oså som vi har gjort mega många gånger innan på andra ställen, inget farligt alls... tänkte vi.
Vi går ner lalalala och tar av oss skorna för att gå nära nog att känna vattnet pytte pytte lite när de plaskar upp, vågorna va lika stora varje gång så vi trodde vi visste gränsen.
Jag och Matthias går närmare men pascale vill inte bli blöt.
Vi känner vattnet och sen bestämmer jag mig för att de va nog men när vi båda vänder ryggen kommer en extreeeeeeemt stor våg och tar tag i mig och Matthias.. vi flyger 2 meter från klipporna ner i vattnet mellan alla klippor och 2 grottor som va längre in där vågorna "tar slut".
Vi är i vattnet och letar efter ställen att komma up på menads vågorna va så stora att de kom över huvudet hela tiden.
Matthias kommer upp på en klippa efter 3 min men inte jag.. de va sjuuuuukt kallt men jag kämpar på menads fötterna domnar bort och händerna.
Jag kämpar 20 min för mitt liv och sen bestämmer mig för att gå mot grottorna för där kanske dom går rakt igenom till stranden (vilket dom inte gjorde för de va ett dött läge där inne)
När jag närmar mig klipporna efter 30 min av kämpande ger kroppen upp och jag accepterade att jag va död nu och kommer drunkna.. då kom Jonas röst upp som om vi cyklade och de ekade i min hjärna "kom igen Mats, du klarar denna backen, nu kör vi! Yeeeeh lets do it".
Pga de gav jag inte upp och bestämde mig för att försöka komma in i grottan. Jag kämpar (menads Jonas skriker i mitt huvud) och kämpade bokstavligt talat för mitt liv och min kropp va helt bortdomnad, jag slår i huvet i taket på grottan pga så stora vågor men tur nog så va jag lugn nog att hantera smällen och fortsätta in.
Jag kommer längst in och där tar de slut med en liten strand jag kan sitta på, börjar spy och säger för mig själv hur mycket jag älskar er i min familj och önskar ni når era drömmar och att vi ses i himlen osv osv.
Efter 5-10 min av spyandet och sen gett upp så hör jag en röst av att en kille kommer in i grottan med 2 vatten skotrar utanför. Jag får hjälp ut och vi kommer up på vattenskoter sakerna och dom räddar mig. Jag va så kall och darrade av kylan i 2 tim.
Mannen som räddade mig grät också i land för de va så farligt.
Med helikopter åker vi till sjukhuset och nu efter 6 tim efter vi flög i vattnet så sitter jag här och är sjukt tacksam för allt i mitt liv.....
Ska tillägga att han kämpade i 45 min i vattnet och hans kompis hängde på en klippa i 30 min innan dom kunde rädda honom <3
Kommentarer
Skicka en kommentar